Stukad fot, även kallat fotledsstukning, är en av de vanligaste skadorna i rörelseapparaten. Skadan uppstår när ledbanden i fotleden sträcks eller brister till följd av en plötslig vridning eller feltramp. Ur ett medicintekniskt perspektiv så fokuseras det på korrekt diagnos, tidig avlastning och funktionell rehabilitering för att återställa stabilitet och förhindra upprepning.
En stukad fot orsakas när foten vrids inåt (supination) och ledbanden på fotledens utsida översträcks. Vanliga orsaker är idrott, ojämn mark, bristfälligt fotskydd eller tidigare instabilitet. De laterala ledbanden (framför allt det anteriora talofibularligamentet) drabbas oftast.
En stukad fot ger oftast plötslig smärta på fotledens utsida, följt av svullnad och i vissa fall blåmärken. Gång kan bli smärtsam eller omöjlig direkt efter skadan. Ibland uppstår en känsla av instabilitet eller att foten viker sig.
Behandling av en stukad fot följer ofta RICE-principen: vila (Rest), is (Ice), kompression (Compression) och högläge (Elevation). Medicintekniska hjälpmedel som kompressionslindor, fotledsskydd eller ortoser kan användas för att minska svullnad och stödja fotleden. Tidig rörelseträning inom smärtgräns rekommenderas för att återfå funktion och förhindra stelhet.
Rehabilitering efter en stukad fot syftar till att återställa styrka, balans och rörlighet. Fysioterapeutiska övningar fokuserar på proprioception och koordination för att minska risken för framtida skador. Behandling med skoinlägg eller ortoser kan vara aktuellt vid kvarstående instabilitet.